Den kämpande tron

Andra söndagen efter trefaldighet

Hurra vad vi är bra! Vi har tagit OS guld. Ja inte vi förstås, utan det är våra duktiga tjejer som har visat vägen i OS så här långt. Det är Charlotte Kalla, Stina Nilsson, Frida Hansdotter och förstås Svensbyflickan Hanna Öberg som alla har tagit OS guld. Men två norrbottningar, Charlotte Kalla och Hanna Öberg sätter förstås extra avtryck i mitt hjärta.

När Hanna Öberg fixade sitt OS guld satt jag med spänning och följde henne. Jag upptäckte att jag i min TV soffa satt och bad för henne när hon pricksköt sig till sin OS medalj. Hennes lagkamrater grät, tränare och TV:kommentatorerna grät. När hon senare fick möta mamma och pappa och ta emot de varma kramarna då brast det även för mig framför TV:n.
Tårarna rann nedför mina kinder av glädje över hennes fantastiska och väldigt överraskande seger.
Jag kände mig helt plötsligt stolt över att bo i Norrbotten och Piteå. Jag som alltid så kaxigt talat om min hembygd i Västerbotten, men nu, under OS tiden, är jag jätte stolt över att få bo i Piteå och i en landsdel som har fostrat så många duktiga atleter.

I helgens texter möter vi en kvinna som är förtvivlad och kämpar sig fram till Jesus trots motståndet hon möter från lärjungarna, de försöker att tysta och mota bort henne från Jesus.
Hon är väldigt målinriktad. Hon är som de svenska OS atleterna. Hon är ett mål för sina ögon, och det är att få Jesu fulla uppmärksamhet. Hennes dotter plågas svårt av demoner och hon visste att hjälpen den fanns endast hos Jesus. Hennes rop har kyrkan i alla tider ropat, ”Herre förbarma dig.”

När de svenska atleterna intervjuas i olika medier berättar de samma sak om hur målinriktade de varit med sin träning. De har haft OS för sin inre blick när de i ensamhet, eller tillsammans med sina lagkamrater, tränat timme efter timme, dag efter dag, månad efter månad. All möda, all svett, all uppoffring, för att vara så väl förberedd som möjligt inför de olympiska spelen.

Temat för helgen är ”Den kämpande tron”. Kvinnan vi möter kämpar, gråter, ropar, ber, hon gör allt för att få Jesu uppmärksamhet. Hon har den tron att Jesus är den som kan hjälpa hennes dotter.
Visst känner vi igen oss i denna kvinna. De flesta av oss har, eller har haft en kamp med Gud. Vi ropar och har ropat i vår bönekammare, ”Gud lyssna till oss, Gud hör oss!” De flesta av oss har mött den tyste Guden. Men i trotsig tro har vi i alla fall ropat till honom om bönesvar. I GT texten läser vi om Jakobs kamp med en Guds ängel. Han säger till denne Guds man, ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.”
Och så, helt plötsligt, lika oväntat som en OS medalj, kommer bönesvaret. ”Kvinna din tro är stark, det ska bli som du vill”. Helt plötsligt i vår bönekamp, i vår gråt, i vår förtvivlan kan vi ibland få höra rösten från tronsalen, in i våra egna liv, in i vår längtan, in i vår splittrade tillvaro. ”Det ska ske dig som du tror.”
Ge inte upp i din bönekamp, för någonstans bland alla skuggorna finns Jesus.

Allt gott

Gösta Degerman 2018-02-20
Bild
Bild