Prövningens stund

Första söndagen i fastan

Nu har det äntligen börjat. Vad jag har sett fram emot att få se våra svenska atleter kämpa mot alla världens vinteridrottare. Invigningen av OS i Sydkorea är klar, den olympiska elden är tänd och nu väntar vi med spänning att få ta del av många härliga kamper i skidspåren, ishockey rinkarna och skidbackarna.

Charlotte Kalla tog Sveriges första guldmedalj i lördags. Jag kände en enorm stolthet inför hennes bragd, det var som om jag var med henne i spåren.
En smolk i glädjebägaren är att SVT:s uppdrag granskning har misstänkliggjort två svenska atleter som misstänkta för bloddopning och även ett hundratal andra atleter från andra nationer. När jag läser kommentarerna från ledare och aktiva förstår jag att detta är en prövning som kanske lägger sordin på den glädje som de svenska deltagarna känner inför dessa vinterspel. De känner sig missförstådda och sårade av anklagelserna. Ledarteamet arbetar på att försöka intala atleterna att skaka av sig obehaget och rikta allt fokus på deltagandet i vinterspelen i stället.
Vi får väl se hur de har lyckats om några veckor, när vi fått sammanfatta spelen.

Helgens texter handlar om hur Jesus utsetts för frestelser under sina fyrtio dagar av fasta.
Han har först ut i öknen av Anden står det. Han går inte ut i öknen och prövningen ensam. Han har sällskap med Anden. Han har en vän vid sin sida. Han är inte ensam.
Att bli prövad kan vi ju bli på många olika sätt under livet. Lina Sandell skriver i sin psalm 207 vers 4. ”En liten stund med Jesus vad frid den har med sig, när kärlekslösa domar av människor såra mig. Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går, en liten stund med Jesus dock helar alla sår.”
Många gånger när vi prövas i livet är det i vår egen familj, i vårt äktenskap, eller vänskapskrets som pilarna skjuts ut, och de träffar ofta ganska precis eftersom familjen och vännerna känner oss så väl. Där i familjen och bland vännerna har vi ofta blottat våra svagheter och det gör att vi blir som allra skörast i dessa sammanhang. Lina Sandell gick sårad bort sina från vänner. Men hon hade en vän som gick med henne i sitt sårade tillstånd. Det fanns en vän som inte svek och inte lämnade henne, vännen Jesus.
Hon var inte ensam. På samma sätt är det med dig och mig, vi är inte ensamma, vi har inte blivit lämnade åt vårt öde. Det finns en vän som inte sviker. Om än alla andra sviker så sviker inte Jesus dig. Gud själv säger så här genom Jesaja: ”Kan då en moder glömma sitt barn, så att hon inte har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag inte glömma dig.”
Jag kan tänka mig in i hur atleterna har känt när de fått uppdrag gransknings anklagelser över sig, men de är inte ensamma. De kan dela oro och ängslan med varandra, och hela ledarstaben gör allt för att de ska kunna lämna det bakom sig och behålla sitt fokus på det idrottsliga.
Kronprinsessan Viktoria fick frågan av en journalist efter terrorattacken på drottninggatan i fjol när en man med stulen lastbil, körde över flera människor, ”Hur ska svenska folket ta sig igenom detta?” Då svarar Kronprinsessan, ” Vi gör det tillsammans”!
Det helgens texter vill lära oss, tycker jag, det handlar om att vi inte är ensamma i prövningen. Jesus hade Anden med sig i sin kamp mot satans frestelseförsök, och han som är det levande ordet han använde ordet till försvar. Han sade gång på gång, ”Det står skrivet”.
Det står skrivet i Guds eget ord att när vi prövas har vi en hjälpare, vi är inte utelämnande i vårt eget öde utan vi har en som går med oss varje dag.
Allt gott

Gösta Degerman 2018-02-14
Bild
Bild