Att växa i tro

Femte söndagen i påsktiden

Vår hyresvärd har ordnat med en inglasning av vår balkong, det gör att jag nu får känna mig som en riktig pensionär. Vi sitter ute i ”kuvösen” så ofta vi hinner. En gasolvärmare har vi införskaffat för att redan vid den här tiden på året ska kunna sitta ute. Även om solen inte alltid lyser så ger gasolvärmaren oss tillräckligt med värme för våra fika och mysstunder.

Det känns väldigt lyxigt att få den här möjligheten, långt innan snön har tinat bort, att kunna sitta ute samtidigt som vi är inne. Vi har en tro på att vi kommer kunna nyttja balkongen på ett helt nytt sätt genom denna inglasning.
Vi har tagit bilder på vårt nya uterum och skickat dessa till släkten och övriga vänner och bekanta. En stor del av min släkt finns i södra Sverige och de har kommenterat bilderna utifrån de väldiga snöhögar som finns i bakgrunden. Närmare en meter snö utanför ”kuvösen”, och vi sitter i kortärmat i vår inglasade balkong. Det är klart att bilderna orsakar en kontrast, till vad vi i allmänhet tänker oss om att sitta ute i en balkong på vintern.
I helgens texter möter vi lärjungarna i samtal med Jesus. Han förklarar för dem att han ska lämna dem, men de ska inte överges. Lärjungarna sörjer över den bild de får av att deras mästare ska försvinna för evigt.
Men Jesus lovar att komma till dem genom sin Ande. Det uppstod svårigheter i deras tankemönster att han skulle lämna dem, men ändå inte. Det var svårt för dom att koppla ihop de olika bilderna.
Mina släktingars kommentarer om kring vår ”kuvös”, där bilden av snöhögar och kyla syns märklig, när vi sitter ute men samtidigt är vi inne.
Vi är mitt emellan påsken och pingsten, lärjungarna är i en tid av funderingar och förväntan. Jesus säger han ska sända sin Hjälpare till dom. Den Helige Ande ska förklara för dem vad det är för bilder som Jesus har målat upp. Han ska hjälpa dem att se det som de inte just då kunde se.
Johannes skriver några år senare, när han fått distans till det Jesus talat om, och dessutom fått ta del av löftet om den Helige Ande: ”Detta är kärleken, inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder.”
I bland kan det vara svårt att fånga in alla intryck och bilder som ges oss i vår bibel. Vi som har facit i handen omkring Jesu lidande, uppståndelse och himmelsfärd, vi kan se och förstå på ett helt annat sätt än vad lärjungarna i vår text förstod just då.
Någon har sagt att en åsikt kan förvandlas till en insikt när den Helige Ande får grepp över oss.
Mina släktingar de kunde ha en åsikt om vad våra bilder återspeglade, men vi hade en insikt om hur det verkligen förehöll sig. Vi satt där i värmen och njöt av att kunna sitta ute, samtidigt som vi var inne.
Bilder haltar och jag är mycket medveten att mina bilder ofta är lite udda, men jag tänker att den kristna tron är inte ett beteende, utan ett beroende. Vi är beroende av Jesus Kristus som vår frälsare, och vi är beroende av den Helige Ande som vår hjälpare, till att kunna se och förstå vad som är Guds frälsning.

Allt gott

Gösta Degerman 2018-04-28
Bild
Bild