Bönen

Bönsöndagen

”Mamma det är som om din hand bär min hand”! Det var mitt barnbarn Tore som kommenterade sin, och mammas försök att rita av sina händer. Jag fick ett mms där min dotter filmade sin tre och halvt årige son, när han med stor koncentration, satt vid köksbordet och ritade av sin lilla hand inuti mamma Vivekas avritade hand på ett pappersark.

Treåringens ord blev som en liten predikan för mig, ”Mamma det är som om din hand bär min hand”! Vi har sett bilder på hur konstnärer försökt avbilda Guds barns trygghet i en mäktiga hand. Den bild som fastnat i min minnesbank är det lilla spädbarnet som vilar i en stor hand, eller barnet som vilar tryggt i mammans armar. Dessa bilder finns som foton, målningar eller som små gipsfigurer.

I en av episteltexterna för söndagen som kommer står det: ”Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss utan ord.”
Det finns en som bär oss, det finns en som stöder oss, det finns en som vädjar för oss. Det är som lille Tore sa om sin och mammas teckning. ”Mamma det är som om din hand bär min hand.”
På ett annat ställe i skriften kan vi läsa, ”Se på mina händer har jag tecknat dig”.
Det är bönsöndagen nu till helgen och vi kommer att tala om bönens betydelse för den enskilde men också för samhället i stort.
Under mina fyrtiosex år som Jesus troende svensk har jag lärt mig en sak, och det är att bön är ett sätt att umgås med Gud. I bönen får jag både vila och tröst i att jag vet, att jag vilar i Guds mäktiga hand. ”Han omsluter mig på alla sidor och håller mig i sin hand”. Det är en sångstrof som är hämtad ur psaltaren 139:5, vilken jag vid varje lektionspass med konfirmanderna sjöng. Jag ville att ungdomarna skulle få med sig en hälsning från himlen, att de var omslutna med Guds kärlek. Jag hoppades att de kunde få göra den upptäckten, som lille Tore gjorde, när han ritade av sin lilla hand i Mammas hand. ”Mamma det är som om din hand bär min hand”!

För mig är bön ett sätt att leva, jag börjar min dag i bön, och lever min dag i bön, och somnar med en bön på mina läppar. För mig är kristen tro inte religion, utan relation. För mig är inte kristen tro ett beteende, utan ett beroende. För mig är kristen tro inte prestation, utan vila. Den Kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person.
Vi tor på Jesus Kristus som levande och uppstånden mitt ibland oss. Vi tor att han är den som bär oss genom livet. Vi tror att det är han som hör oss när vi ber, och att han ständigt är oss nära.
Du och jag får prata med Jesus som en vän. Han kallar oss inte längre tjänare, utan vänner. Vi får umgås med honom under dygnets tjugofyra timmar och han är ständigt intresserad av vad vi har att säga till honom.
Tänk att han som skapat kosmos och mikrokosmos, han som bär upp himlavalvet i sin hand, han som väger upp havets vatten i sin hand. Han säger att inte ett huvudhår ska falla till marken utan att han vet om det. Tänk att han som har skapat alltet, vet om dina hårstrån på din hårborste.
”Mamma det är som om din hand bär min hand”! Lille Tores filosofiska fundering har en djup innebörd av hur Gud tänker om dig och mig.

Allt gott

Gösta Degerman 2018-05-05
Bild
Bild