Enheten i Kristus

Fjortonde söndagen efter trefaldighet

En av de mest udda saker jag har gjort denna sommar är att jag har haft en vigsel i en fårhage.
Där i gassande sol, bland bräkande får, kacklande höns och finklädda bröllopsgäster, lovade
brudparet varandra trohet till livets slut.
I vigselritualet bad jag en bön som löd; Hjälp dem att leva i kärlek och frid, i ömsesidig trohet,
gemenskap och aktning för varandra.
Äktenskapet är en bild som Jesus använder när han talar om församlingen och honom själv. Han talar om
församlingen som en brud och att han är brudgummen som längtar efter sin brud.
Enhet är temat för söndagen som kommer. Det texterna talar till oss är att vi ska sträva efter enheten i
denna tiden eftersom i evigheten där kommer vi att verkligen vara tillsammans på ett mycket mer nära
sätt än vad vi i dag gör i våra församlingar.
Jag ska nu i helgen vara i Kiruna och tala i Missionsförsamlingen. Dessa vänner delar lokal med
Frälsningsarmén. Det tycker jag är en fin hälsning till samhället i stort att olika församlingar kan dela på
Gudstjänstlokalerna. I EFS Piteå där samlas koptiska kristna till Gudstjänst, missionsförsamlingen i Piteå
delar lokal med Livets bröd och Katolska kyrkan hyr in sig i olika svenskkyrkliga lokaler. Svenska
kyrkan och EFS har samutnyttjande och samarbetskyrkor i Rosvik, Boden, Munksund, Infjärden liksom
på många andra platser i Norrland och runt om i Sverige. Nu till första advent ska också Hortlax
församling skriva på ett nytt samarbetsavtal med EFS.
Det vi i den kristna kyrkan vill är inte synkretism, alltså en sammanblandning mellan olika religioner utan
vi eftersträvar en symbios med Kristus själv. Jesus är kyrkans huvud, och den enhet som Jesus talar om
kan inte organiseras fram eftersom kyrkan är en organism, inte en organisation.
Kärleken till Gud och människorna är det som kyrkan i sin innersta strävan eftersöker. Men vi vet att vi
har misslyckats gång på gång, det behöver vi bara läsa i kyrkohistorien eller titta i tidningarnas
predikoturer för att se.
Den kristna kyrkans kallelse är att tillhöra Jesus Kristus. Jesus ber inte i sin översteprästerliga förbön att
vi ska bli medlemmar i samma organisation utan att vi ska vara lemmar i samma organism.
Vid vigseln har de två blivit ett, de sammanflätas till att bli som en legering, till något som inte går att ta
isär. De är ett. Det är så vi ska se Jesu ord i helgens texter. Hans förbön för oss är att vi ska bli ett, han
säger; ”Då ska världen tro och förstå”.
Jag vill å den kristna kyrkans vägnar be dig om förlåtelse om vi i vår missionsiver dolt Jesus för dig. Att
vi i vårt högmod och iver har velat så mycket vara teologiskt renläriga, att vi däri glömt bort det
viktigaste, nämligen kärleken till Gud och människan. När jag i ödmjukhet lyssnar till min medbroder och
syster i Herren då behöver jag inte alltid ha rätt, jag kan låta mina åsikter och teologiska spetsfundigheter
få vila. När kärleken till Jesus blir det primära då händer det något i djupet hos oss.
När vi i äktenskapet ger oss till varandra fullt ut då händer det något i vårt innersta, då fördriver vi
egoismen och eftersträvar att ge allt vi kan av kärlek, omtanke, frid, trohet och aktning för varandra.
En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman 2018-08-28
Bild
Bild