Döden och livet

Sextonde söndagen efter trefaldighet

Efter en fantastisk sommar är det dags för vinterupplägget av båtarna. Det är en känsla av vemod när jag drar presenningen över båtarna. Jag älskar livet vid sjön och det är som en sorts sorgeprocess som jag går igenom varje höst när jag vintrar mina mini fartyg.

Den här sommaren har det varit ovanligt många drunkningsolyckor i Sverige. Det varma vädret har lockat många ut till våra badstränder och flera har då överskattat sin simförmåga och därav hamnat i svårigheter. I min brevlåda dimper en tidning ner en gång i kvartalet som heter Trossen. Det är en medlemstidning från sjöräddnings sällskapet. I den finns många intressanta artiklar om olika sjöräddnings insatser som varit under sommaren. Deras insatser på sjön handlar inte alltid om liv eller död, utan ofta är det båtar som fått motorhaveri eller bränslestopp. Men det berättas också om flera skarpa lägen där människors liv varit i fara.

En anekdot hämtad från humor i helgade hyddor lyder som följer: ”En ung barberare kom till tro vid ett väckelsemöte, han fick rådet att så snart som möjligt berätta om sin omvändelse för någon. När måndagen kom och den första kunden sitter i barberarestolen med ansiktet insmort med raklödder känner han att nu är det läge för det första vittnesbördet. Medan han drar den vassa rakkniven metodiskt fram och tillbaka över läder remmen som är fastsatt i barberarstolen tittar han allvarsamt på sin kund och säger. - Är min herre beredd att möta sin skapare?”

Texterna för denna söndag handlar om döden och livet. Där möter vi Jesus i de tre evangelietexterna när han gör tre olika dödsuppväckelser. Det är en änka i Nain som får sin döde son tillbaka. Det är en synagogeföreståndare som får se sin döda tolvåriga dotter återuppstå och det är systrarna Marta och Maria som får sin bror Lasarus tillbaka från dödsriket.

Jag har i mitt arbete som präst ofta kommit i kontakt med mina egna känslor inför livets skörhet och sett hur den bottenlösa sorgen gripit människor när de vid begravningsgudstjänsten står invid kistan där en älskad, make/maka, mor eller far ligger för att föras till den sista vilan.
I en av texterna står det att Jesus gråter tillsammans med de sörjande. Men han ger dem också det uppmuntrande ordet att han är uppståndelsen och livet. Han demonstrerar detta genom att bara röra vid bädden, eller fatta tag i handen, eller ropa ut den döde från dödsriket till de levande.

Jesus är den som är vår livräddare. Han har makten över döden och dödsriket. Därför läser jag alltid vid begravningsgudstjänsten Jesus orden, ”Jag är uppståndelsen och livet” och Paulus ord i romarbrevet 8. ”Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”

Sjöräddningssällskapet är en viktig organisation som kan rädda liv. Men det finns ett livräddningssällskap som är ännu viktigare, och det är Kristi kyrka.
Där i detta livräddningssällskap finns Jesus Kristus som kan föra oss från död till liv. Är du och jag bereda att möta vår livräddare och skapare?

Allt gott önskar jag dig

Gösta Degerman 2018-09-12
Bild
Bild