Trons kraft

Nittonde söndagen efter trefaldighet

Vi har för första gången i Svenska kyrkans historia fått en kvinnlig biskop i Luleå stift. Den 3 juni 2018 vigdes Åsa Nyström till Biskop. I och genom den här krönikan vill jag hälsa dig Åsa varmt välkommen till vårt stift. Eftersom jag är Västerbottning och Umeåbo gläder jag mig över att Åsa också är en genuin sådan. Utöver detta har jag vissa andra saker gemensamt med vår nye biskop.

När jag i slutet av 1970 talet gick ett år vid Strömbäcks folkhögskola då studerade också Åsa där. För övrigt var det hon och ett par andra där vid Strömbäcks folkhögskola som fick mig att söka till den teologiska utbildningen i Uppsala. Vi följdes åt ner till Uppsala för teologiska studier vid Johannelunds teologiska högskola. Vi gick i samma klass i två år efter det skildes våra vägar, när jag skyndsamt läste in mina teologiska poäng för tjänst i EFS.
Någon gång i slutet av andra terminen åkte vi som klass på en så kallad predikoresa.
Det är här som mina associationer till Åsa och helgens texter kom till mig.
Vid denna predikoresa fick vi alla elever en uppgift att predika vid något tillfälle. Här minns jag hur Åsa fick till uppgift att lägga ut texten, där Paulus säger; ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”. Då tog den pedagogiskt, intellektuellt, duktiga rödhåriga unga flickan, ett rejält tag i den stora predikostolen och försökte att välta den. ”Konstig” sa hon, ”det står ju att allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.”
Helgens tema är trons kraft, och i texterna kan vi läsa om hur Jesus sitter i templet tillsammans med sina lärjungar. Han satt mitt emot tempelkistan där folk lade sina pengar som ett offer till Gud. Då kom en fattig änka och lämnade sina sista kopparslantar i kistan. Jesus kommenterade det han såg och menade att denna änka gav mer än alla de andra. Hon gav allt det hon hade, de andra gav av sitt överflöd.
En av eleverna vid Johannelund berättade för mig om hur han i sin iver att tjäna Gud, skänkte allt det han hade i kollekten. Han ville pröva om Gud i sin nåd, verkligen försedde honom, om han kanske i en välmenande dumdristighet gjorde en sådan sak. Han berättade för mig under veckan som kom, att redan ett par dagar senare, då hade han lika mycket pengar på sitt konto, som han skänkt den där söndagen.
Jag tror inte att det han gjorde kan användas till någon sorts mall i givandet, men jag och min hustru har under åren sett hur Gud i sin godhet har försörjt oss. Vi har aldrig haft något i överflöd, förutom kärleken till varandra, men gång på gång har vi fått se Guds omsorg, när han genom någon medmänniskas lyhördhet, ordnat det så, att räkningarna trots allt har betalats i tid.
Änkans sista ören blev till undervisning för lärjungarna om trons kraft. Att i tro våga lita på att Gud, trots allt, finns där, bakom allt. Att vi som hans lärjungar ska få åsikter förvandlade till insikter i gemenskapen med honom.
Biskop Åsas första klasspredikan som ung student, det var ett försök till att välta en stor predikostol.
Som biskop har hon valspråket, ”Gud verkar i er”. Jag hoppas att som den intellektuellt skarpa, pedagogiska och pragmatiska personen hon är, ska försöka sig på att, bildlikt sett, ”välta predikostolar” för att evangeliet inte ska stanna inne i bönhus och kyrkors väggar, utan att hon med Guds nåd ska kunna inspirera Luleå stifts medarbetare och församlingar till att låta evangeliet, i trons kraft, ta gestalt i vardagen.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman 2018-10-01
Bild
Bild