Lovsång

Tacksägelsedagen

Grattis till framgången, Piteås fotbolls damer. Likaså en eloge till Luleås herr och dam hockeylirare i högsta ligan, och förstås damerna och herrarna i basket. Det är en framgångsvåg som Norrbottens atleter rider på just nu. Enligt färska siffror har till exempel Piteås damer den högsta publikgenomsnittet i damallsvenskan. Överfulla läktare har givit en extra boost för atleterna ute på planen.

Jag satt och såg Malmö FF vinna hemma mot Turkiska Besiktas med 2-0. Den blå klädda fansen i publiken viftade med flaggor, hoppade och sjöng för full hals. Det var som en blå vägg runt om i stadion av jublade, sjungande människor. De bar fram sitt lag till denna seger. Man brukar säga att fördelen med hemmaplan är att det för spelarna känns som om att man har en extra spelare med på planen. Jag är ingen expert i psykologi, men jag tror, att entusiastiska fans och åskådare, det är en av orsakerna till att Norrbottens atleter har fått en sån skjuts i sin idrottsutövning. När Charlotte Kalla och hennes skidkompisar tävlar då står inte tränare och fans i nedförsbackarna utan de står på strategiska platser där de vet att här kommer det att gå extra tungt. Just där är det viktigt att få uppmuntran, mitt i den värsta mördarbacken, då behövs hejaropen och all uppmuntran.
Jag är lite avundsjuk på hur idrotten kan ge en sådan euforisk glädje och frambringa ett sådant jubel och glädje.
Jubel och glädje det är något vi läser om i vår bibel när Jesus går fram och helar och upprättar människor. Helgens texter har som rubrik: ”Lovsång.” Där möter vi tio spetälska som blir helade av Jesus, men bara en av dem kommer tillbaka för att ge Jesus sin hyllning och tack.
Jag läste att 2017 gick 15 miljoner människor till gudstjänst enbart i Svenska kyrkan. Då är inte alla de andra trossamfunden inräknad. Den siffran kan ställas i paritet med Herrallsvenskan som 2017 hade 2,2 miljoner besökare.

Den kristna kyrkan får väldigt liten media tid i jämförelse med idrotten. För mig som är en idrottsälskande person är det inte så stort problem men jag tycker att det är något som är galet ur samhällsspeglings uppdraget som media har.
Här går Peder Gidlund och Norrbottens gratistidningar emot strömmen och upplåter en halvsida till denna krönika som jag försöker förvalta på bästa sätt, så att huvuddragen av vad kristen tro blir synlig.
För att media ska skriva om den kristna kyrkan då ska det hända något spektakulärt, illdåd eller fanatism. Men tänk att tusentals barn och ungdomar möts varje vecka i någon av Norrbottens olika bönhus och kyrkor till gemenskap och olika aktiviteter som till exempel körer, scouter, miniorer, sport, bibelstudier osv. Är inte det värt att spegla?
Det står att den spetälske som kommer tillbaka, att han med hög röst prisade Gud, och kastade sig ner på marken framför Jesu fötter.
Jag tor att den kristna kyrkan skulle lära sig lite av idrottens uttryckssätt i att med Hög Röst, sjunga och uppmuntra sitt lag till stordåd. Den spetälske som med Hög Röst prisade Gud, tänk om denne fick bli en förebild, om hur vi som kyrka, skulle våga visa vår hyllning till Livets Herre.
Vi i kyrkan är ofta alltför tyst i samhällsdebatten och att vi liksom kryper in i våra kyrkor och gömmer oss. ”Blev inte alla tio rena”? Frågade sig Jesus när den ensamme manen kom för att ge Gud sin hyllning. Var är alla de andra? Är det inte ett budskap till den kristna kyrkan i dag? Var är ni? Varför är ni så tysta? Blev ni inte alla förlåtna?
Vi har det mest fantastiska budskapet och nyheten i världshistorien, att vägen till Gud är öppen. En dag ska lovsången ljuda stark som ett dånade vatten fall, seger jublet i himlen ska aldrig ta slut.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman 2018-10-11
Bild
Bild