Helgonen

Alla helgons dag

Köksklockans tickande är sövande. Det är tyst i lägenheten, hustrun är på sitt jobb, och jag är nu
för tiden ganska ofta ensam hemma, nu när jag gått in i pensionärslivet, kanske inte fullt ut, men
ändå. Med fötterna vilandes på det låga TV-bordet och handdatorn i knäet, sitter jag bekvämt
tillbakalutad i min sköna fåtölj och försöker plita ner några tankar inför helgen.
Det ligger en hög med väl snutna pappersnäsdukar i papperskorgen invid mig. Jag snorar och hostar,
febern ligger där och irriterar, allt sammantaget gör att jag känner, inte lust till någonting.
Telefonsamtalen får vänta, helgens sammankomster är avbokade, och ersättare har vänligen ställt sig till
förfogande.
Nu sitter jag här i tystnaden. Den mekaniska ventilationen surrar och köksklockans tickande känns väldigt
mysigt, ja det är kanske orden hemtrevligt, och rofyllt, jag söker. Just nu lät det ååååh, det var som en
djup suck från kylen när kompressorn stannade. Jag gillar ensamheten och tystnaden. Jag välkomnar
tystnaden och låter den få sjunka in i mig.
Att få vara i tystnaden det är för mig en viktig del i att närma mig Gud och kanske något få höra en ton
från himlen, att höra rösten som ger mig visshet om det jag inte kan se. I uppenbarelseboken skriver
Johannes i helgens texter om, ” en stor skara som ingen kunde räkna av alla folk och stammar och länder
och språk”. Han skriver vidare i nästkommande kapitel om den syn han fått, att när det sjunde inseglet
bröts, då uppstod en total tystnad i himlen. Direkt därpå berättar Johannes om de böneskålar han ser,
dessa skålar som innehåller de heligas böner som ska vändas mot jorden. Kanske du som läser det här har
haft en mamma, pappa, morfar eller mormor som bett för dig. Deras böner är inte förgäves, de är samlade
i himlens böneskålar, och bönesvaren är inte långt borta. Jesaja skriver i en av helgens texter, ”Jag
bönhör dig när nådens tid är inne, jag hjälper dig på räddningens dag.”
Helgens texter handlar om dem som gått hem till Gud. De är klädda i den vita kläderna och de står inför
Gud den helige. Båda helgdagarna har en berättelse i sig om ett hem, ett land, en evighet där Gud finns,
som den som hoppas, och längtar, att hans barn ska komma hem.
Jag tänker att när vi kommer hem till Gud då får vi ta del av läkedomen från livets träd, där ska vår
papperskorgar inte vara fyllda av snoriga pappersnäsdukar, där är det ingen som svettas i feber längre,
utan där kommer vårt fokus vara, Jesus Kristus. Där ska vi se hans ansikte och lovsången ska aldrig
tystna.
Nu under Allhelgonatiden, om du har den möjligheten, gå och tänd ett ljus på din släktings grav. Påminn
dig själv om Jesus som säger, ”Jag är livets ljus”. Där i tystnaden, med ljuset i din hand, vid dina fäders
grav, där kan du kanske få ta del av tonen från himlen. Glöm inte att dina och fädernas förböner är inte
bortglömda, de finns i förvar inför Guds tron.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman 2018-10-30
Bild
Bild